47. Scorpio Rising - Death in Vegas (2002)

I slutet av nittiotalet började klubbarna växla till en Union Jack i mörkare nyanser. Från britpoppens gitarrspranglande men ändå babylonska söte- brödsdagar dök man ned i ett hav av fuzz. Ett jordskalv av distortion.

Tillsammans med Massive At- tacks Mezzanine drog Death in Vegas med sina två första album Dead Elvis och The Contino Sessions in klubbpubliken i en våt dröm av shoegaze, triphop och electro.

Efter detta fortsatte bandet i samma spår med sin progressiva musik, där man blandade friskt mellan olika genrer. Scorpio Rising har en hel del sköna låtar, men lyckas samtidigt att vara ett jämnt och enhetligt album. Bandet undviker även hamna i fällan som det innebär att ha fokuskrävande gäster som Liam Gallagher och Paul Weller.

Som Sune Mangs sjöng om skivan: ”Någonting att äta och någonting att dricka”.

Mattias & Robert