Det tar emot att ha med en EP på listan, det gör det verkligen. Men det här är 16,23 minuter musikalisk magi. Med sina fyra låtar (som de delar ut gratis på sin hemsida) visar dessa italienare en exceptionell förmåga att ta vara på det dyrbara dreampopska arvet, och till på köpet står det utanför musikklimatet på ett sätt som ingen annan gjorde under nollnolltalet. Även gentemot andra artister inom neoshoegaze.Den här EP:n är fullmatad med ganska tydliga influenser. De mest uppenbara är Slowdive och The Chameleons, men även modernare grejer som M83 och Ulrich Schnauss är lätta att höra spåren av – även innan man tittat på influenslistan på MySpace. Spåren av Slowdive är allra tydligast på EP:ns sista spår, Cinema 5010. Ackordföljden, låtsnickeriet och ljudlandskapet gör det omöjligt att inte tänka på Souvlaki-låtar som Machine Gun. The Chameleons påverkan gör sig mest påmind i användandet av instrumenten, samt i den snudd på överdrivna doseringen reverb.
Apropå reverbet: det allra fetaste med den här plattan är produktionen. Man kan sitta och bara förundras över det fylliga men ändå sparsmakade ljudlandskapet, och även här hör man spår av Brian Eno (som ju samarbetade med Slowdive). Även utan att gå via Slowdive är Brian Enos arv framträdande, för på många sätt är Snow in Mexico EP ett nytt led i ambient-traditionen.
Men det är ändå öppningsspåret You And My Winter som är mästerverket i denna stympade handfull vemodiga stycken. Den syntetiska basen tillsammans med det finstämda övertonsvibratot skapar en nästan överjordisk bakgrund som ändå är längst fram i ljudbilden. Även den glittrande delaydränkta gitarren är värd all uppmärksamhet. Trots sin framträdande roll i produktionen märker man knappt att den försvinner då första versen börjar.
Spice Girls sjöng om relationen mellan ett band och dess influenser: ”Om du vill vara min älskare, måste du digga mina vänner”.
Mattias & Robert
Apropå reverbet: det allra fetaste med den här plattan är produktionen. Man kan sitta och bara förundras över det fylliga men ändå sparsmakade ljudlandskapet, och även här hör man spår av Brian Eno (som ju samarbetade med Slowdive). Även utan att gå via Slowdive är Brian Enos arv framträdande, för på många sätt är Snow in Mexico EP ett nytt led i ambient-traditionen.
Men det är ändå öppningsspåret You And My Winter som är mästerverket i denna stympade handfull vemodiga stycken. Den syntetiska basen tillsammans med det finstämda övertonsvibratot skapar en nästan överjordisk bakgrund som ändå är längst fram i ljudbilden. Även den glittrande delaydränkta gitarren är värd all uppmärksamhet. Trots sin framträdande roll i produktionen märker man knappt att den försvinner då första versen börjar.
Spice Girls sjöng om relationen mellan ett band och dess influenser: ”Om du vill vara min älskare, måste du digga mina vänner”.
Mattias & Robert
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar