Ni som har sett Röyksopp live vet att det är ett jävla drag i deras musik. Med gästspel av Fever Ray så lyfter konserten varenda gång när de senare låtarna går igång. Men det är första skivan som gäller när det gäller vision och kvalité. Med en rejäl blandning av genrer och instrument skapar det ett väldigt trolskt tema på skivan. Man får faktiskt en känsla av skog.De som står bakom Röyksopp är norrmännen Torbjørn Brundtland och Svein Berge, gamla skolkamrater som experimenterade med elektronisk utrustning under 90-talet. De blev en del av technoscenen på Tromsö men det är inte förrän de träffades i Bergen efter att de växt upp som Röyksopp kom till. Men man hör ständigt närheten till det biologiska i Röyksopps musik. Trots att allt är gjort av maskiner så blandas detta med naturljud och ett blomstrande ljudlandskap. Vitaliteten i den här skivan är icke att förkasta.
En låt som egentligen inte behöver nämnas är Eple. Den här låten är klassisk och kommer antagligen alltid vara det. Med ett språng hoppar man in i en liten hoppborg och blir till barn igen. Detta är ett lyckopiller utan negativa biverkningar (ifall man exkluderar hörselskador då man gärna vill pumpa den på högsta volym). Men vad som alltid kommer fastna i mitt huvud är vocodandet på Remind Me. En perfekt början på en perfekt låt. Med ett rejält tillbakalutat sound får de ändå igång ett driv, vilket märks väldigt tydligt live. Och här spelar produktionen en gigantisk roll (precis som i all annan elektronisk musik) men de för allt att låta naturligt och okrystat och man förstår verkligen varför Röyksopp och The Knife är stora beundrare av varandra då de har den stora styrkan att inte vara forcerade. Det svåra är dock att ta till sig skivan ordentligt, så ge den flera chanser, ofta.
Robert Mugabe gillar inte det han hör: "De kan gå och hänga sig".
Robert
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar