Den här listan behövde verkligen inte blues, det är för dåligt och tråkigt för att kunna vara bra och framförallt så blir en hel skiva alldeles för mycket blues samtidigt. Men som vanligt så faller jag direkt när jag hör scratch. Det fungerar i alla sammanhang och det bevisas genom den här plattan. Den här portugisen har även varit med i ett av Portugals största rock'n'roll-band. Kolla INTE upp det – det är bland det värsta som finns.Men här går han tillbaka till rötterna samtidigt som han skapar något nytt. Förutom scratchen så har han utvecklat en stark minimalistisk och antiekvilibristisk ådra som passar som hand i handske. Med en monoton ackordföljd, en monoton instrumentering och sång, skapar han en helhet som fungerar i verkligheten också, inte bara i någons sjuka hjärna. Som vanligt drar han även in adekvata covers, men det märks ingen skillnad.
Ett jävligt bra och sammanhållet album genererar en plats i den här listan. Det handlar inte om någon kvotering, det är för bra för att kunna exkluderas från den här listjäveln. Fan, det känns som att jag sålt mig.
Moderaterna är oroade över bluesens roll i framtiden: ”Ingen vet hur världen ser ut om tjugo år”.
Robert
http://www.mediafire.com/?z3tuzitnnke
SvaraRadera