måndag 1 februari 2010

38. i - The Magnetic Fields (2004)

The Magnetic Fields har alltid varit ett helt unikt band på många sätt. Stephen Merritt och hans polare har låtit uppskattningsvis 95 % av låtarna handla om kärlek. Och kommit undan med det. De har även gjort det på ett sätt som stundvis nästan verkar plojigt – ett drag vi verkligen inte uppskattar i sådana här sam- manhang egentligen – men det är något mystiskt med atmosfären som gör att man ändå inte kan låta bli att älska det.

Utmärker sig på den här skivan gör speciellt I Thought You Were My Boyfriend, ett helt fantastiskt spår som inte går att inte nynna med i. Med dess fabulösa refräng utgör låten skivans klimax, trots att den befinner sig i mitten. Det som gör den här skivan speciell jämfört med bandets mest kända alster, 69 Love Songs, är att den här plattan är betydligt rikare på stråkinstrument: nästan alla spår har mer eller mindre flagranta cello- och fiolharmonier. Vidare skulle man kunna säga att den här plattan är bland det mest underfundiga sedan Tage Danielsson.

Ian Wachtmeister på ämnet: ”Jag hörde inte, eftersom det var så mycket ord”.

Mattias & Robert

1 kommentar: