Skivan inleds av en inte särskilt originell popballad om döden och dess efterspel. Men misströsta ej. I Am A Bird Nows styrka ligger inte i att vara banbrytande och nyskapande, utan i att kombinera de nya idéerna med klassiskt skickligt låtskrivande. Just Hope There’s Someone kan sägas vara essensen av skivan sammantryckt i 2.26 minuters mästerlig piano- pop som bryskt övergår i ett skalavvikande crescendo. Texten har visat sig handla om förvirring i vad man ska förvänta sig av döden och sista delen av livet.Om Hope There’s Someone var representativ för skivans musikaliska del är For Today I Am A Boy den låt med mest typisk text. Det är svårt att inte nämna Antony Hegartys sexuella bryderier och delaktighet i New Yorks transscen. Det är ju till och med en penisreferens i bandnamnet. En annan likhet med Hope There’s Someone är att låten börjar som en snäll pianoballad, för att sedan utvecklas in i ett förlösande parti med ett flertal sångspår och till och med lite trummor.
En annan intressant låt på denna magnifika platta är You Are My Sister, detta på grund av samarbetet med Boy George (som i och för sig bara skapat skit, men vi förstår att hans styrka inte ligger i det musikaliska utan i att vara en ikon). Låten handlar (förmodligen) om bandet mellan två människor som gått igenom samma sak – även om de aldrig träffats. Boy George var nämligen en stor förebild för Antony när det begav sig, och man förstår att det i alla fall från beundrarens sida är lätt att känna samhörighet med någon som gått igenom ännu mer som sexuellt avvikande i ett konservativt samhälle. Man förstår även hur glad herr Hegarty måste ha blivit när han skulle få göra denna duett, och det hörs tydligt även om You Are My Sister precis som resten av I Am A Bird Now har en deppig, eller i alla fall vemodig, framtoning.
Lou Reed har länge varit ett fan av Antony & the Johnsons. Inte bara gjorde de två en överväldigande liveversion av Velvet Underground-låten Candy Says (som lär ha fått Lou att gråta), här – på spåret Fistful of Love – är det denna personifierade New York-legends stämma vi hör i introt, och vars åldrande fingrar som smeker den skrikande gitarren. Låten i sig utmärker sig från resten av albumet. Den innehåller en mycket högre nivå av klassisk soul, med tydlig Motown-anstrykning, med framträdande (distad!) gitarr och trummor, och ett sammanhängande blås- och stråkarrangemang som kan ge den mest förhärdade storbandshatare rysningar.
Vår listas ene författare tycker att blott en minut och trettiosju sekunder långa Free at Last är I Am A Bird Nows absoluta höjdpunkt. Vid första anblick är det här kanske inte en låt med sådan potential, men efter några lyssningar inser man storheten i att ha ett album som till stor del handlar om sexuell frihet och dra paralleller till de amerikanska slavarnas frigörelse. Detta görs genom att Julia Yasuda, en japansk könsbytare som under en tid samarbetat med Antony Hegarty, med sin speciella stämma precis som Martin Luther King Jr. citerar den gamla gospeldängan med samma namn som denna låt.
Tina Nordström om hur man bäst avnjuter I Am A Bird Now: ”Toppa med ett toscaflarn”.
Mattias & Robert
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar