måndag 1 mars 2010

23. Skebokvarnsv. 209 - Thåström (2005)

Stora delar av Thåströms solokarriär kan man faktiskt hoppa över. Solodebuten har några bra låtar, men de poprockiga bitarna är på gränsen till fåniga (En Perfekt Värld skulle kunna vara världens sämsta låt, alla kategorier). Trots detta är det bristen på pop som drar ned de efterföljande skivorna. Industri- poserandet på Xplodera mig 2000, och sedemera med Peace, Love and Pitbulls, är typ det sämsta denne man har producerat under sin långa karriär. Det är ni som e dom konstiga det är jag som e normal är alltför rockig, och det är inte förrän på Mannen som blev en gris som det blir ett rätt och slätt thåströmigt sound på låtarna. Nu hade han hittat sig själv i musiken, men ingen hade väntat sig att uppföljaren skulle låta såhär.

Som alltid när äldre herar har en lång karriär så tar navelskåderiet vid och man börjar ana att en nostalgisk skiva ska dyka upp. Och visst gör Stortån som så många förr och börjar till och med skivan med den väldigt dylanska Brev till 10:e våningen. Han gör det dock lika jävla bra som under den sena Imperiet-tiden. Han är eftertänksam och gubbig, han nödrimmar (som vanligt), vägrar att använda fler ackord än fyra men gnäller mycket mer än vanligt. Allt detta skapar förunderligt nog en väldigt bra skiva.

Pelle Ossler gör som vanligt sitt med fantastiskt gitarrspel som aldrig är mer än lagom – gitarrunkeri är ju så tröttsamt. Det är monotona gitarrkomp, och som alltid är musiken inte alls särskilt avancerad. Det är nog en vana som sitter i från Ebba Grön-tidens av naturen antiekvilibristiska punk.

Thåström har alltid lyckats vara Sveriges störste. Han var den överlägset störste inom punken med Ebba Grön, han var den störste inom 80-talspop (och new wave och post-punk) med Imperiet, han är nog Sveriges ende kände intrustrial-artist, och han är utan tvekan den störste inom den sortens mogen rock som han gör just nu. Han är helt enkelt Sveriges ende rockstjärna.

Göran Persson är glad att vi på Ought to be Adored klargjorde vissa saker: ”En del har undrat”.

Mattias & Robert

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar