När jag från början hörde frYars kunde jag inte smälta hans röst, jag tyckte den lät så pass konstigt att jag lyssnade på honom på skämt. Men sen när allting faller på plats framför dina ögon så förstår du storheten i ett kreativt skapande som hämtar inspiration från allt som någonsin har skapats. För här finns för många influenser för att kunna räkna upp, men framför allt från Talking Heads tidiga skivor märks. Allt är på rätt plats vid rätt tidpunkt, lagom mycket experimentellt, lagom mycket pop. Häri ligger likheterna till David Byrne. En karaktäristisk stämma och klåfingriga låtar som roffar åt sig det bästa av gårdagen men kommer hålla om 20 år. Om han nu blir stor.Det roliga med frYars är att han fick en hit tillsammmans med Dave Gahan. Inte för att frYars bad om hans hjälp, inte för att frYars gillar Depeche Mode, utan bara för att Dave råkade gå förbi producenten till skivan när han höll på med låten Visitor. DM-sångaren fastnade direkt och ville köra (som i att sjunga i bakgrunden inte att han ville ta en tur runt kvarteret med hiphop pumpande) (detta faktum är fullständigt förbluffande då man kan tänka sig denne persons superego vara en aning stort för att kunna fungera som körare (återigen, bakgrundssång och inget annat)). Visitor råkar desutom vara en magisk låt med sin lätt retroiga stil tillsammans med en fräsch pruduktion och en text om något diffust och oavslutat. Med ett brett spektrum av ljud skapar han en atmösfär av kluvenhet som man inte blir trött på. Men skivans behållning i helhet är att inte finns en låt som är den andra lik. Och det finns inte en kantstött bit av det här äpplet som du vill skära bort.
Redan från början sätter han en framtida standard för sina egna och alla andras arbeten framöver. Jarusalem är ett monster till catchyness i symbios med flera enormt kick-ass-sätter sig-på-hjärnan-melodier som tillsammans skapar ett kollage av fullständig förvirring. Tyvärr slår nästa spår den här låten med hästlängder i fenomenalitet. Det här mönstret följs ända till spår fem då det helt plötsligt blir något annat. Det hade kunnat vara ett nytt album för helt plötsligt hörs gitarr i inledningen och ett driv fångas upp i farten. När man börjar förstå hur det blev såhär blir man lite ambivalent kring vad som är bäst och vad som är sämst. Jag vet fortfarande inte vilket som är min favorit. Men man måste nämna Olive Eyes, The Ides, Of March och Happy. Olive Eyes var frYars första singel och på Dark Young Hearts förekommer en uppfräschning av orginalet. Denna låt är fantastisk med sin lite österländska doft. The Ides har lätt den bästa texten på skivan.
”You should have died that very night,
Good job for you I wasn't born a killer”
Helheten spelar dock enormt stor roll i den här låten. Of March blir ett signum för hur brett albumet är. Och Happy är bara underbar. Såsom allt annat med och av frYars.
Ke$ha kunde inte få nog av frYars: ”DJ, kötta mina högtalare!” (Fri översättning)
Robert
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar