Man skulle kunna tro att en sådan här skiva inte riktigt skulle platsa på vår lista. Vi har ju mest en massa pop av olika slag. Vid första anblick passar det inte in. Men efter några lyssningar verkar tanken på att A Strangely Iso- lated Place skulle vara utanför den här listan bisarr. Eller att den skulle vara utanför någonting alls, egentligen. Det här är nämligen en sådan skiva som man alltid vill lyssna på. Man vill ha den till allting: när man är ensam och deppig, när man är ensam och glad, när man har en puttrig förfest, (vete fan om inte vissa låtar går att dansa till också) när man har en mysig efterfest, eller när man är så där glad som man bara är när alla ens orosmoln precis har försvunnit och man lyssnar på en bra platta.Ulrich Schnauss är en ambient techno-artist från Tyskland och han förvaltar den tyska elektroniska musikens arv väl. Hans väldigt poppiga, lite lätt shoegaziga kreationer för tankarna till Cocteau Twins’ Heaven or Las Vegas, samtidigt som till både Sigur Rós och Boards of Canada. A Strangely Isolated Place kickstartar i slow motion, som en för tidig morgon på en dag man längtat till, med Gone Forever, med ett krispigt beat och sång mixad till perfektion: associationerna går till det tidiga nittiotalets My Bloody Valentine. Här kanske man tänker att det var lite halsstarrigt av Schnauss att välja en omänskligt bra låt som skivans första spår – det verkar som att det kommer tappa – men Ulrich överbevisar sig själv genom att höja kvalitén ännu ett snäpp. Skivans andra spår går igång med ett trumkomp som är kärleksbarnet till garagerock och dark hiphop tillsammans med en simpel men väldigt drivande tremoloförvrängd basgång. On My Own är faktiskt lite för bra för att vara sann.
Varenda fucking spår på den här skivan är faktiskt i princip omöjliga att toppa inom den poppiga electronican så därför blir det överflödigt att hylla vissa låtar. Lyssna istället igenom skivan på repeat i några dagar, det är den verkligen värd.
A Strangely Isolated Place är faktiskt precis vad den heter. Ulrich Schnauss bjuder lyssnaren på en dryg timmes resa i en melankoliskt förlösande värld som passar till alla sinnesstämningar och sammanhang.
Jón Þór Birgisson blev alldeles till sig: ”ITSCHIIAUUU – Yeah.”
Mattias & Robert
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar